Roslagsprofilen Harry Roos har fått sin kortroman Sjön från 1983 återutgiven. Jag kan förstå varför.
Handlingen är semisjälvbiografisk om den unge Harry som lämnar (foster)hemmet i unga år för att gå till sjöss. Väl där kastas han mellan olika skutor och kaptener – den ene värre än den andre. Romslattarna står som spön i backen mellan fiskerihistorierna och piratskrönorna.
Bokens behållning är dock språket. Helt galet! Tänk Evert Taube, Nikanor Teratologen och Marcel Proust som pratar i mun på varandra – fast roligt.
Hej
jag har nu läst Harry Roos bok och begriper ärligt talat inte ett skvatt av vad som ska vara så speciellt. Det enda jag gillade var tjuren Tudor. Kan någon förklara!
/Swen
Hej Swen,
Tja, det är väl en fråga om tycke och smak. Personligen kan jag inte säga att tjuren Tudor satte något djupare avtryck i min läsning.